Överraskad...

....och så har man levt ett år till, skål!

Har nämligen fyllt år. Visst, man ska va' glad att man lever. Men nu är det så att jag tycker att det liiiiite jobbigt att fylla år. Jag menar har man passerat 36...så är det inte lika roligt faktiskt, tycker inte jag i alla fall. Jag har liksom "fastnat" vid 36. När folk frågar om min ålder (för det finns alltid de som undrar...) så får jag tänka till ngn mikrosekund, nej just det, jag är inte 36 längre....

Min sambo frågade för första gången: -vad önskar Du dig?, när jag tittade på honom med förvånade ögon,  la han till snabbt: -ja, men du byter alltid ut det jag köpt... Ja, det är sant. Jag får alltid fina smycken av honom. Men lilla jag ska alltid ändra på ngt, som att jag önskar mig de mindre pärlorna, eller den stora stenen på ringen istället för den lilla....osv. Förra året ändrade han inriktning för första gången på många år (ca 17år...). Jo förresten, ngt år för länge sen fick jag en supermodern väckarklocka! då blev jag sur, hur sjutton kunde ha ge mig ngt sån't?? Hade inte jag varit så kär så hade jag gjort slut!, så sur och ledsen blev jag. Egentligen bryr jag mig inte så mycket. Jag menar, jag känner flera tjejer som gör listor på vad de önskar sig, de tycker det är helt i sin ordning, det är helt enkelt praktiskt tycker dem och det är ju det i och för sig. Då slipper de byta... Men jag vill känna spänningen, vill bli överraskad!

Hur som haver, förra året fick jag ett super-lyxigt duntäcke... Ja, jag hade väl sagt någon gång att det skulle kännas skönt med ett sådant, och han snappade upp det. Jag blev överraskad, kanske inte på "det sättet", jag menar jag blev inte direkt upphetsad av det. Men gud vad jag sover skönt!

Ja, när han nu frågade för några dagar sen, så blev vi avbrutna av barnen...(ja, ni som har barn vet säkert hur det är..) och jag glömde bort det. Dagen kom, igår, och min sambo sade: -du sade aldrig vad du önskade dig, så det blev inget... Nehej, sade jag. Det gör ingenting, hörde jag mig säga (till saken hör att jag jobbat mycket den senaste tiden, så jag orkade inte bry mig, dessutom hade jag lagt all energi på pallen...läs föregående blogg). Då räcker han fram en biljett...till B A R C E L O N A...och vi ska bo centralt på ett riktigt bekvämt, lyxigt hotell... som ni förstår så blev jag mild sagt överraskad den här gången! 

Och inte att förglömma, av min dotter fick jag ett par fina pärlörhängen som hon själv gjort i silver med röda och vita pärlor, supersöta. Och min son som precis fyltt 14 kramade mig och stolt informerade mig att det var minsann han som gjort fint hemma i köket och vardagsrummet. Ja, han hade fått lite hjälp i köket av lillasystern. Sambon hade lagat en utsökt köttgryta och handlat fina bakelser på Gunnarsson. Vilken härlig kväll!  

Här ovan är bilder på hotellet. Jag längtar...

Tar gärna emot "Barcelona-tips". Tack!